När vi väl var klara på fula stora Väla med tokigaste människorna var det dags för oss att ta bussen hem till stan igen. Då var det en mega lång kö som sträckte sig några meter i denna kyla. Bussen var redan där när vi valde att ställa oss sist i kön. Redan vid detta läge frös vi men vi gav ändå inte upp genom att inte få en plats på bussen. Bussen fylldes hela tiden fast det gick ganska långsamt att ta ett steg fram. Ja ni vet själv känslan av att stå i lång kö och det bara dröjer och dröjer. Här sår vi och när det väl blir vår tur att stiga på bussen och möte den fula busschauffören med våra pengar säger jäveln till oss att den var förr full. Så då var vi precis de personer som fick lämna bussen igen och möte den kalla kylan. Detta irriterade såklart mig mycket. Jävla gubbe skrek jag då. Typiskt mig eller vadå. Men det som gjorde mig mer sur var också för att Carran hade nämnt det tidigare att detta händer henne varje gång att hon får stiga av bussen för att den är för full. Så händer det här med. Ännu mer typsikt!