Tjatja! Idag slutade jag en timme innan jag egentligen ska sluta. Men det vara bara ynka tio minuter innan tåget mot Landskrona skulle gå. När jag har lagom med tid går jag 20-25 minuter innan. Men jag chansade och bytte om från mina arbetskläder till mina vanliga och sprang iväg som bara den. Sprang gick, sprang gick mellan jämna mellanrum.  Klockan tickade då jag ju var tvungen att byta om innan under dessa tio minuter det var kvar. Så det var ungefär 7 minuter kvar när jag började springa. Precis när jag ser 50 meter bort människor springa för att de antagligen ser tåget ger jag typ upp och börjar sakta ner eftersom att jag kände att jag inte hade tid nog. Men började springa ändå ner för trapporna, möter folket som nyligen hoppat av de tåget jag skulle ta så jag får knappt plats på trapporna upp för det är så trångt. Men sen när jag då ska gå in börjar dörrarna stängas... och jag försöker dra isär dörrerna utan några resultat på grund av att jag är ju så klen som jag är. Men försöker ändå. Ger upp då jag inser att jag inte får rum utan skulle klämmas. Skriker då i detta nu av aggression, FAN! och vänder mig om med nedstämdhet. I samma veva hör jag en dams röst att det tydligen var okej om jag klev på där, det var då konduktören som sa detta och jag hann kliva på tåget eftersom utan henne så skulle de inte köra iväg! Så då klev jag på tåget med andningssvårigheter på grund av hur fort jag sprang på grund av min urusla kondition. Men skitbra att jag hann med det!! :D TACK! Kontentan av det hele var att jag kom hem en timme tidigare som ni kanske ser som skitsamma men för mig betydde den en del! Haha.. Så ja nu vet ni detta..