Ibland undrar jag detta... Varför man aldrig är nöjd eller alltid strävar efter att må bättre? Köpa de hetaste och de mest trendiga skorna, resa till Thailand varje jävla vargavinter, ha det bästa och det mest perfekta romantiska kärlekslivet, göra det ena eller plugga på Chalmers. Varför ska man alltid göra de? Jag längtar alltid tills jag är ledig när jag jobbar för då ska jag hinna fika på det superbraiga fiket eller köpa den coola väskan. Jag klagar hur trött jag är och längtar till hur mycket jag väl ska sova när jag väl blir ledig. Sen som nu idag klagar jag istället på att jag vill ha saker att göra, rutiner och sådant, känner mig uttråkad och vill då istället jobba igen... Detta blir då en slags dubbelmoral och en ständig ond cirkel som aldrig lyckas få ett slut. När man väl är utvilad och fått sina antal timmars väl behövd sömn klagar man då istället för något annat. Varför blir man aldrig nöjd med det som är lagom? Förstår inte på mig själv ibland. Visst det är kul att jobba men sen så blir man trött på de och vill vara ledig när man väl är ledig sen vill man jobba och så håller det ständigt på. Jag blir liksom uttråkad och får myror i brallan, detta resulterade idag att jag storstädade huset och ovan våningen fick en rejäl ommöblering. Positivt för mamma negativt för mig då jag istället klagar. Trist att göra men det fick bli så då jag annars bara kollar facebook stup i kvarten likaså bloggen som jag tyvärr hinner göra ändå 24/7. Ingen ny kommentar som man lyckats skapa sig till eller ny kul statusuppdatering att läsa eller kanske någon gammal avdankad kompis som nyligen blivit singel eller kanske till och med fått nytt jobb.. detta får jag reda på ändå.. Jag är alltså online på facebook hela jävla tiden när jag är ledig. Snokar runder, följer andras andras bloggar vänners som ovänners och söker ständigt efter att känna mig bättre. Landet jävla lagom kallar jag det och uppenbarligen räcker det inte. Jag får inte ekvationen att gå ihop... sorry för Sverige får nu därmed kallas landet LAGOM!